Lustgården 2013
Föreningens ordförande Sigrid de Geer slår i förordet till årets ”Lustgården” ett slag för parker och grönområden i stadsmiljöer. Årets tema är nämligen stadsparker.
Offentliga parker anlades först i början av 1800-talet, berättar hon, och då för att motverka epidemier och dålig moral i en stad där många var trångbodda och kroglivet var allmänt bråkigt och farligt. Byggnadsstadgan från 1874 gick längre och rekommenderade plantering av träd både i parker och utmed gator.
Detta visade sig vara klok politik, för i vår tid kan man konstatera att en park eller ett grönområde i stadsmiljö innehåller 85% mindre föroreningar än bebyggda gator samt att gator med träd har 75% mindre föroreningar än gator utan träd. Kanske borde stadsplanerare och arkitekter även utbildas i hälsofrågor, resonerar hon, så att parker planeras in i staden, vårdas, förskönas och bevaras.
Två artiklar i årets Lustgården ger därpå tydliga illustrationer på hur hotade gamla träd är än idag, trots att de står i känslig stadsmiljö och gör nytta som flitiga luftrenare. Lotte Möller skildrar hur en storslagen och i Sverige helt unik platanplantering på Clemenstorget i hjärtat av Lund hotas av att politikerna vill dra en spårvagnslinje diagonalt över torget i stället för utmed de kringliggande gatorna. De 79 platanerna och 31 lindar planterades 1940 och har knuthamlats så att deras kronor bildar ett imponerande lövtak. Denna helhet skulle nu öppnas på diagonalen för att släppa fram spårvagnen, vilket skulle tvinga fram fällning av åtskilliga träd. En skara medborgare bildade föreningen ”Clemenstorgets vänner” som snabbt samlade in niohundra namn. Lundaborna ville uppenbart ha torget och alla träden kvar.
Den följande artikeln berättar om ett antal mycket gamla ekar i Stockholmstrakten som under våren 2013 besöktes av en busslast medlemmar. En del av gamlingarna mår bra, andra har farit väldigt illa, ytterligare andra har vårdats väl i decennier för att de är berömdheter. Till den senaste kategorin hör Prins Eugens ek på Djurgården. Klaus Stritzke från styrelsen redogör i en artikel hur denna ek fått all tänkbar omvårdnad och också mått bra av denna. Men bland besöksmålen fanns även den tidigare nedsågade radioeken vars lämningar fraktats ut på Djurgården, så gamlingarnas öden skiftar. Andra ekar blir offer för järnringar som blir till strypsnaror, exempelvis Bellmaneken vid Hasselbacken, och utsätts genom slarviga anläggningsarbeten för markhöjningar som långsamt kväver mäktiga ekar, som några ståtliga ekar i Kristineberg.
Ordförande Sigrid de Geer skriver också en mycket användbar artikel om det lagliga skyddet för parker, träd och buskar. En del arter är fridlysta, ibland är enstaka träd naturminnen och därmed skyddade. Alléer och pilevallar åtnjuter särskilt skydd enligt miljöbalken.
Fil dr Anna Tandre, som disputerade 2008 på en avhandling om Grönsöö park och trädgård 1820-1925, berättar om liljorna i denna anläggning. Mycket vackra bilder ingår i materialet.
Lars Lagerstedt fortsätter sin serie om märkesträd i Sverige och skriver sakkunnigt om avvikande former av alm, ask och björk. Det är ofta hängvarianter eller paraplyvarianter, vackra träd på utvalda platser. I en annan artikel drar professor emeritus Leif Kullman till fjälls och hittar nya främmande arter i vår mest storslagna natur.
Föreningen besökte Drottningholmsparken tillsammans med kungaparet hösten 2013. Guide var då styrelseledamoten Christian Laine, som höll en föredragning om världsarvets historia. Lätt omarbetat blev detta föredrag till en intressant artikel i Lustgården: ”Hedvig Eleonoras lustpark under fyra sekler.”
Därpå följer en presentation av en nyanlagd och hyllad park i Stockholm: Hornsbergs strandpark. Parken blev redan första sommaren ett populärt utflyktsmål för bad och picknick och dess skapare Bengt Isling, Nyréns arkitektkontor, fick sitt tredje Sienapris för denna skapelse utmed vattnet i Essingeledens skugga.
Avslutningsvis berättas om två av föreningens resor under året: till Västerbotten och till Holland och Belgien.
