”Trädets tid” av Christel Kvant

• 5 maj, 2011
• no comments

Detta torde vara en självklar bok för dendrologer. En filosofisk bok om vårt behov av träd, men bitvis också en faktabok om allt från trädens ålder på vårt klot, om deras nytta, om frösådd och sjukdomar. Den är ingen bok man slår i, så systematisk är den inte, snarare njuter av i småportioner, särskilt de fantastiskt sinnliga bilderna som är ett mellanting mellan foto och måleri, oskarpa och suggestiva och med gammaldags, sirlig skrivstil infälld lite här och var. De ter sig åldriga, bruntonade eller gröntonade, som om de vore nötta och blekta av tiden tand. De ger boken en stämning av magi och mytologi, ämnen som också avhandlas ordentligt.

Christel Kvant har tidigare skrivit en mängd trädgårdsböcker. Denna gång går hon ut i skog och mark och tar med läsarna att umgås med de äldsta levande varelserna på vår jord. Själv är hon en upptäcktsresande i en helt ny värld, som ett barn med vidöppna ögon. De allra största träden, de äldsta och de heligaste – alla finns med i hennes bok, men man vet inte så noga om hon själv varit och hälsat på dem. Några kanske, men inte alla, för de är spridda över hela vårt klot. Besöka dem kan vi läsare å andra sidan göra, med denna bok som guide; det enorma banyanträdet i Calcutta, stort som en mindre skog, dess bror i den kambodjanska tempelstaden Angkor Vat, som omfamnar de gamla tempelruinerna. Buddhas bodhiträd som hör hemma i Bodh Gaya i Patna i Bihar, det stora drakblodsträdet på Teneriffa, eller kanske den lilla men sanslöst gamla granen på Sonfjället i Härjedalen, över 9 500 år gammal. Den senare lär inte vara så lätt att hitta, det finns inga markerade vandringsleder dit. Men tar man sig inte dit rent fysiskt så kan boken i bästa fall frammana bilderna av dem.

Boken Trädets tid av Christel Kvant utges av Norstedts förlag.